Haltar din hund?
Artros är en vanlig sjukdom hos hundar, som bland annat kan orsaka smärta och hälta. Som tur är finns det mycket du kan göra för att lindra symtomen, och du kan också ta hjälp av din veterinär.
Haltar din hund?
Hälta hos hundar
Haltar din hund – kanske framför allt precis efter att den ställt sig upp? Vill hunden inte springa och leka lika mycket som vanligt? Vill den inte gå i trappor?
Då kan den ha artros, som är en mycket vanlig ledsjukdom hos hundar. Forskning visar till exempel att cirka 20 % av alla hundar i Storbritannien har artros, och i USA bedöms siffran vara 25 %.
Artros förstör hundens leder
När en hund får artros förstörs brosket i lederna. Skelettmissbildningar kan uppstå och förändringar sker i ledhinnan, det vill säga den bindväv som utgör ledkapselns inre del runt själva ledhålan. I ledhinnan bildas den ledvätska som fyller ledhålan och smörjer leden och ger näring till brosket.
De här förändringarna i leden orsakar smärta och stelhet, vilket i sin tur leder till hälta.
Artros kan också orsakas av höftledsdysplasi eller korsbandsskador.
Dessa hundar löper större risk att få artros och hälta
Vissa hundar löper större risk än andra att utveckla artros. Till exempel är det vanligare med artros hos labradorer och golden retrievers än hos andra hundraser. Chow chow, dalmatiner och samojedhundar drabbas också oftare av artros.
Kastrerade eller överviktiga hundar får oftare artros. Dessutom är det förstås vanligare att äldre hundar (över åtta år) får artros än unghundar.
Artros hos hundar är en kronisk sjukdom, och obehandlad artros kan göra att hunden inte lever så länge som den annars hade gjort.
Symtom på artros hos hundar
När en hund börjar utveckla artros kan det visa sig genom bland annat följande symtom:
- Hälta
- Smärta vid ledrörelser
- Svullnad kring lederna.
Symtomen innebär ofta att hunden tappar intresset för vanliga aktiviteter, som att gå i trappor eller springa och leka.
Du kanske också märker att hunden verkar stel och kanske haltar precis när den reser sig efter att ha legat ned, men att det blir bättre när den rört sig en stund. Symtomen blir dock värre igen om du går mycket långa promenader med hunden eller tränar den intensivt på andra sätt.
Många hundar med artros påverkas också negativt när vädret är kallt och fuktigt.
Förebyggande och behandling av artros hos hundar
Det finns mycket du själv kan göra för att förebygga och lindra artros hos din hund.
Först och främst bör hunden inte bli överviktig. Om hunden går ned i vikt kan det hända att symtomen försvinner. Viktminskning minskar belastningen på lederna så att de inte slits så mycket, vilket minskar smärtan.
Muskler, ligament, senor och ledkapslar fyller en viktig skyddsfunktion – en funktion som kan förbättras med träning. Motion är därför väldigt viktigt, förutsatt att ni tränar på rätt saker och i lagom mängd.
Det är viktigt att hunden inte överanstränger sig. Du bör till exempel inte låta den springa på hårt underlag, eftersom det kan förvärra artrosen och dess symtom.
I stället kan du låta hunden simma eller ta promenader för att stärka lederna och frigöra endorfiner.
Om din hund har artros bör du motionera den med korta promenader varje dag, i stället för att gå långturer på helgerna.
Börja med korta promenader som du gradvis kan förlänga tills du märker att du har nått hundens maxnivå. Förkorta sedan promenaderna gradvis igen, tills hunden inte visar några tecken på hälta eller smärta. På så sätt får du reda på vilken promenadlängd som passar er bäst. Om artrosen förvärras måste du vara beredd på att korta ned promenaderna igen.
Precis som hos människor kan symtomen på artros förvärras i kallt och fuktigt väder. En mjuk och varm hundbädd kan därför vara ett sätt att lindra en del av smärtan i samband med artros.
Du kan också rådgöra med veterinären om hundens kost, och om det kan bli aktuellt att behandla artrosen med läkemedel.
Källor:
Anderson, K. L., O’Neill, D. G., Brodbelt, D. C., Church, D. B., Meeson, R. L., Sargan, D., … & Collins, L. M. (2018). Prevalence, duration and risk factors for appendicular osteoarthritis in a UK dog population under primary veterinary care. Scientific reports, 8(1), 5641.
Vaughan-Scott, T., & Taylor, J. H. (1997). The pathophysiology and medical management of canine osteoarthritis: continuing education. Journal of the South African Veterinary Association, 68(1), 21-25.
Clements, D. N., Carter, S. D., Innes, J. F., & Ollier, W. E. (2006). Genetic basis of secondary osteoarthritis in dogs with joint dysplasia. American journal of veterinary research, 67(5), 909-918.
Bland, S. D. (2015). Canine osteoarthritis and treatments: a review. Veterinary Science Development, 5(2).
